Schnauzerkillarna Hugo & Axel

Jag har testat två träningstävlingar med Axel inför vår debut i Lkl 2

Den första gick av stapeln på MärstaSigtuna BK förra torsdagen. Vädret var väl inte det bästa för att ta till i underkant!! Undrade lite när jag satt i bilen på väg dit hur jag tänkte, spöregn och ”debut” för 2ans moment

Vi har inte tävlat sedan september

Lite ofocuserad var han när vi kom dit men samlade ihop sig efter ngr minuter.

Värmde upp och sen var det dags för platsliggningen, regnet hade ökat men jag tänkte, varför inte testa, det är ju inte sol på varje tävling eller…

På träningstävlingarna är platsliggning och fritt följ obligatoriska och sen får man välja 3 moment till och våra blev;

Rutan, Fjärren 1a skiftet och apportering.

Axel låg som en staty i 3 minuter på platsliggningen i spöregnet med full focus på mej

Fria följet upplevde jag som lite svajjigt men enligt Jessica såg det ok ut och Axel hade en superfin attityd trots skitvädret

Rutan fixade han efter ett DK och ställde sig fint

Fjärren gick kanon, han satte sig fint på första kommandot och höll den postitionen tills jag belönade

Sista momentet var apportering och det har varit vårt sämsta moment i Lkl 1 = nollat moment

Jag hade bestämt att om Axel tog apporten skulle jag skicka honom på externbelöningen direkt. Fin fart ut, luktade lite snabbt och grep den, wiiiihiiii vad glad jag blev och det blev Axel oxå som fick en JACKPOT belöning

Igår var det dags för träningstävling nr 2 som var på Solna Sundbybergs BK. Perfekt träningsväder denna gång.

Thomas och Hugo följde med för jag ville testa om Axel kunde focusera på mig fast husse var med. När vi tävlade i agility valde han ju att kuta till husse när jag ställde krav istället för att fortsätta jobba på banan med mig

Väldigt tittig var han när vi kom dit, det är mkt skog runt omkring planerna och han har fått ”lite” mersmak för jagandet sen senast missödet

Nosig i marken var han oxå tror att ngn av tikarna var på gång att börja löpa eller i slutet. Nåja lite störning ska han väl klara eller… Hugo var oxå ganska luktig.

Platsliggningen gick kanoners trots mkt störning, joggare i skogen bakom, hundar som pep, hundar som satte sig, en matte som gick fram och belönade sin vovve med jämna mellanrum.

Vi fick start nr 1.
Samma upplägg som förra träningstävlingen.
Platsliggning och fritt följ obligatoriska och jag valde samma 3 moment som förra gången men i ”rätt” ordning denna gång. Rutan, apportering och fjärren.

Fria följet gick helt ok, han släppte ngr gånger och tittade mot skogen, tänk om han fick för sig att dra men det gick bra. Han hade tyvärr behövt se sig om efter ett annat hem om han hade gjort det

Rutan fick vi dk på igen men han sprang ut fint men hamnade med 2 ben utanför, träna mera är nyckelordet!!!

Apporteringen med främmande apport gick bra idag oxå, nosade en gång, tog den och gjorde en superfin ingång, duktig grabb.

Fjärren satt som en smäck
JACKPOT belöning utanför plan.

Upplevde honom lite ofocuserad och väldigt tittig mot skogen. Tränar för fullt med antijakt träningen, skriver mer om det i ett eget inlägg.

Det som var superpostivit var att han inte alls brydde sig om Thomas och Hugo, focus var på mig och externbelöningen utanför plan (förutom ngr blickar mot skogen), vilket betyder att dom kan följa med på våra tävlingar framöver

Har vi tur hinner vi med en träningstävling till innan vår första start!

Har fortfarande ett lyckligt leende på läpparna efter helgens spårkurs med Gunnar Lagneström.
I dagarna två har vi varit i skogarna norr om Arlanda och spårat, Hugo och jag.
Inte nog med att jag har en duktigt agilitykille, Hugo är en suverän spårhund oxå, han slutar aldrig att förvåna mig den goa grabben

Hugo är sååååå trevligt att ha med överallt och sköter sig exemplariskt

Vi var ett helt gäng med kända ansikten från Väsby; Jessica m Smilla, Elin m sin hoffe, EvaS m Tromb, Hanna m Eyka.
Rolf och Eva som jag aldrig träffat förut var oxå med.

Helgen började 07:45 på lördag med samling vid Arlanda och sen bar det av ut i vildmarken

Vi började med ”minisök” som Gunnar kallade det. Den går till så att föraren kryper runt i en ruta på ca 2×2 meter och trycker händerna överallt och gömmer ett föremål, allt medan vovven tittar på. Hugo fick bli testvovve och såg minst sagt undrande ut när Gunnar kröp omkring på alla fyra i mossan

Efter genomgång vad vi skulle roa oss med under dagen delades vi i grupper om 2 och 2 och jag fick den stora äran att hamna tillsammans med Eva som inte direkt är en nybörjare inom bruksgrenarna, tror att hon är inne på sin fjärde schäfer och har nu 2 årige Tromb, en riktig sötnos med otroligt mkt motor.

Minisöket gick bra för oss efter ngr försök när Hugos polett ramlade ner och han fick kläm på vad det var vi egentligen sysslade med.

Eva och jag la olika spår åt varandra under Gunnars vakande ögon. Vi testade bl a släpspår med leksak, utkastad leksak som spårläggaren tog och la i slutet av det lagda spåret, vanliga humanspår mm.
Som avslutning på dagen skulle vi lägga ett spår som vi bara skulle gå halva denna dag och ta slutet dagen efter, shit va spännande! Spåret som blev kvar skulle ligga i ca 18 timmar
Hugo såg lite snopen ut när vi gick av och vädrade in i skogen för att tala om för mig att ”spåret är faktiskt inte slut”
Förhoppningsvis skulle vovven ha kvar en minnesbild att spåret fortsatte efter det att vi brutit och bli taggad på det inför morgondagens utmaning.
Efter 15-20 meter låg spårpinnen för att vovven skulle bli peppad över att hitta pinnen nästan direkt när vi gick på spåret på morgonen.

Dag 2 samlades vi 07:45 igen och vovvarna verkade pigga och glada trots den långa spårdagen vi haft dagen innan.

Vi åkte direkt till spåret som legat + 18 timmar!!!!??????
Hugo var ganska ”på” om jag får säga det själv, härligt
Lite tveksam i början av spåret, vände sig och kollade på mig ngr gånger men jag körde med ”stenansiktet”, han blev mer och mer säker på att han var på rätt väg, kutade rakt över spårpinnen och ville fortsätta.
Jag ville gärna att han skulle hitta den så han fick bekräftelse så jag höll emot lite så han skulle hitta den, vilket han oxå gjorde efter en stund. Fick skäll av Gunnar för det, skulle bara ha låtit honom gå vidare i spåret, han var ju för f-n på rätt väg, klantkärring det är vad man är

Duktiga grabben hittade slutapporten och fick sin frukost serverad som belöning, glad blev han för det!

Vi fick oxå prova på frispårning, Eva gick iväg med godis och leksak, efter första apporten som skulle ligga efter ca 70 meter skulle jag släppa Hugo och han skulle frispåra Eva som låg och tryckte i skogen efter ytterligare 70 meter. Spåret skulle ligga i ca 15 minuter och sen bar det iväg, fin spårning till apporten och sen kopplade jag bort spårlinan, Hugo vänder sig om och tittar på mig, sätter ner näsan i backen igen och börjar spåra, inget vindvittrande här inte. Lugnt och fint spårade han fast han var lös och hittade självklart Eva utan problem.
Lite undrande var han varför hon låg där och tryckte men fick mkt gott godis, kokt kyckling och leverpastej, så det var inga problem.
Nu var det dags att träna spårupptag vilket jag faktiskt aldrig gjord med Hugo förut. Jag la ett serpentinliknande ganska långt spår som jag snitslade upp och som avslutades med ett vanligt spår med slutapport.
Efter ca 15 meter från spårupptagen på respektive serpentin låg en spårapport.
Övningen var att gå rakt mot spåret som korsade vår väg och se vad Hugo gjorde, utan att tveka tog han spåret som låg i 90 gr vinkel från oss och appporten hittade han oxå, så fort han hittat apporten gick vi av mitt serpentinspår och gick i rak vinkel mot nästa upptag, samma sak här, han plockade upp spåret direkt men hade lite bråttom så han missade apporten. Sammanlagt låg det 4 apporter i serpentinen och Hugo plockade 3. Efter sista upptaget fortsatte vi på det vanliga spåret och han tog både apporten i spåret och slutapporten.
Jag blev så himla glad och lycklig över min duktiga kille så jag satte mig ner i spårslutet och grät en skvätt, tokiga kärring Hugo letade godis i mossan och var lycklig han med

Som avslutning på dagen skulle vi lägga ett konkurrens spår, hade jag heller aldrig gjort förut
Vi var 3 som skulle gå spår samtidig med våra vovvar och korsa varandras spår och gå nära varandra på vissa sträckor, allt för att se hur vovvarna beter sig när det är störning.
Hanna, Rolf och jag la våra spår med ganska mkt svårigheter, går det så går det

Plockar ur vovvarna ur bilen, Hugo, Hannas tik Eyka och Rolfs hane Nemo. Lite intresse visade vovvarna för varandra men bara helt kort.

När vi ställde upp oss på rad med ca 10-15 meter emellan för att starta samtidigt kollade Hugo runt på de andra vovvarna men när vi startade satte han nosen i marken och struntade blankt i vad som hände runt omkring, duktig duktig grabb
Första svårigheten var att korsa varandras spår, jag gick först igenom krysset och de andra väntade på sin tur, Hugo nosade runt nån sekund och sen ångade han iväg på mitt spår, men jösses jag trodde jag skulle börja böla igen. Underbart duktiga Hugo. Han skötte sig toppen resten av spåret oxå, som var ganska knepigt esom det var torr vit mossa på flera ställen, även där vi gått riktigt nära varandra med spåren. Där höll han på att tappa vårt spår och glida in på Rolfs men han räddade upp situationen galant

Vilken underbar spårhelg och jag är så nöjd med min spårkille Hugo, som sagt, jag slutar aldrig att förvånas över denna vovve